Nu har jag upplevt den första snön och den första julen. Matte var först lite osäker om vi verkligen skulle ha en gran med tanke på mig som vill undersöka allting. Men det blev en gran i alla fall och jag har inte brytt mig om den så mycket så det har gått bra. Efter detta kom nyår med alla raketer och pang-pang. Husse och matte hade bjudit några vänner (som jag tycker om) på fest. Jag blev lite orolig när smällandet var som värst men jag hade alla människorna runt mig och de verkade inte bry sig så mycket så jag lugnade mig också så småningom.

Lagom till jul tappade jag den sista av de skarpa hörntänderna så jag fick lite problem med min julklapp. Det var ett grisöra men det var lite hårt att tugga så jag fick vänta med resten till några dagar senare. Husse har en liten burk med en del av mina tappade tänder. Nu är jag inte riktigt så bitig längre men en del grejor har jag lyckats förstöra. 2 av mina dynor har jag bitit hål i och häromdagen grävde jag upp husses pyjamas i sängen och tuggade hål på den också. Mattes klänning som hängde i hallen har jag också mumsat på.

Det har inte varit så mycket utflykter på senaste tiden, vädret har varit lite tråkigt, men en del lite mer på hemmaplan har vi hunnit med.

Jag tycker det är jättekul att springa i snön så det sprutar om det och så smakar det så gott! Ibland hittar man spännande saker under den som man kan krafsa fram. Men när det blir is mellan trampdynorna tycker jag inte om, det gör ont när man går.

Nosen full av snö.

Ska du till växthuset matte?

Tilda passar den sista sommarblomman.

Förundrad över allt det vita.

Lite grönt i bakgrunden.

Matte blev tipsad om ett bra ställe som många hundar och hundägare brukar besöka. Det är det gamla nedlagda skjutfältet i Falsterbo. Ett jättestort och fint område med både skog och strand inhägnat med staket. Ingen bryr sig om hundarna springer lösa där (under förutsättning at de är snälla). Där har vi varit två gånger när vädret har varit bra. Det är nyttigt för mig att umgås med andra hundar i olika storlekar och kynne. Numera är jag mycket modigare när jag träffar både nya människor och hundar. Jag pejlar först läget med den andra hunden och ser om den vill hälsa på mig och leka. Är de väldigt stora försöker jag göra mig mindre och visa att jag är undergiven. Det bäst jag vet är att springa med dem. Då spelar det inte så stor roll om de är små eller stora bara de är lika snabba som jag.

Solsken i blick på det gamla skjutfältet.

Kommer det någon kompis därborta?

Skjutjärnet Tilda