Tänk, jag har mer än dubblat min vikt sedan jag kom till mitt nya hem! Nu väger jag 9 kilo och jag börjar bli riktigt stor och stark. De vassa valptänderna har jag kvar och jag biter i allt möjligt men börjar förstå när det inte uppskattas. Då skäller jag i stället men det uppskattas inte heller. Konstigt. Ibland är jag dock en riktig ängel som njuter av att bli klappad och kelad med. När jag ”går fint” vid mattes sida och tittar upp på henne är jag världens duktigaste hund. Men det kan jag ju inte göra hela tiden. Och rätt som det är kommer ett höstlöv virvlande och det måste man ju jaga.

I söndags var det ett strålande väder, kanske den sista riktigt fina höstdagen. Då var vi på ett nytt ställe i Orups strövområde vid Höör. Där var lite besvärligt att gå med mycket trädrötter och stenar. Två rådjur kom springande över stigen tätt följda av en schäfer utan förare. Hoppas rådjuren klarade sig och att hunden hittade tillbaka till sitt hem eller sin ägare.

Vi körde vidare till Frostavallen och där fikade vi i solen intill den stängda restaurangen. Jag fick smörgås med prinskorv på. Det är jättegott!

Jag och matte vid ett gammalt hus i Frostavallen.

I går fick jag ett märgben för första gången. Det luktade gott men det var lite svårt att komma underfund med. Jag fick liksom inte ut det som var inuti riktigt.

Kvällarna är långa och mörka nu och när vi går ut är jag lite mörkrädd och det känns bäst att vara nära husse eller matte. Det kanske finns spöken?

Det är ett uppehåll på drygt en vecka i valpskolan men på söndag är det dags igen. Det är OK för då har vi hunnit träna lite mer.

Spöket Tilda